Blogg, Internetblogg. I flera år har jag sagt att jag är allergisk emot bloggar och har med attityd nekat alla förslag till bloggläsning som givits mig. Här sitter jag nu, skrivandes i min nyskapande blogg. Men vi lär och förändras så länge vi lever, jag tänker ge bloggandet en chans. Jag är rädd att det inte är själva bloggandet jag varit allergisk mot, utan snarare innehållet i de flesta bloggar.

Det är i första hand för min egen skull som jag bedriver detta projekt, eftersom att jag får en chans att få utlopp för mina känslor och tankar som är så hård fängslade i mig själv. Det är också tänkt att folk, både dem som lider av ångestrelaterade problem,  och resten av oss, hittar något positivt i läsningen. För många människor som inte lider eller har haft några problem har väldigt svårt att förstå hur man mår, vad det egentligen är som är problemet. Jag (vi) har alltså svåra problem, med vardagliga situationer som ”vanliga” människor inte kan tänka sig in i eller förstå. Det lustiga är just att vi ser normala ut, allt för normala.. det är det som är problemet.

Vad är det jag lider av? Jag gillar egentligen inte att sätta namn på den ångestsjukdom som jag lider av, eftersom att den är så unik för mig. Varje människa i detta samhälle som har problem med en ångestsjukdom är väldigt unik, och bör inte sättas i olika fack så hårt som det görs idag. Ingen kan förstå hur jag känner mig när jag säger att jag har problem med GAD (generelliserad ångest), agorafobi och social fobi. Dock är det dessa trevliga ord som är min diagnos, den diagnos jag ställt mig själv.

En sak dock som jag tror är väldigt gemensamt för alla som lider är just känsligheten för oro och kritik. Rädslan för att skämma ut sig – skuld- och skamkänslor. Och vilket uttryck kan man förkorta alla dessa känslor med? Uttrycket är SVAG SJÄLVKÄNSLA.

Så denna blogg kommer att handla om min kamp mot min rädsla, mitt sökande efter mig själv! Nog kan det hända att jag kommer sväva ut i mina reflektioner, jag är väldigt djupt svävande lagd. I nästa inlägg kommer jag beskriva häldelser och de tidsintervall då mina problem verkligen bröt ut, den tid vilket efter mitt liv varit en mardröm, varje dag. Så, vare sig du lider själv, har någon anhörig som lider eller bara är intresserad, välkommen.

Jag vill i mitt första inlägg avsluta med ett citat snott från Oscar Wild:

”Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss betraktar stjärnorna”